The world i love

igår när jag var i skolan hade pappa ringt flera gånger till mobilen och skickat ett sms, "ring mig direkt, det är viktigt". redan då kom tankarna om vad de var.. men jag ville helst inte att de skulle vara de, så jag försökte tänka ut något annat. När jag försökte ringa han var mobilen avstängd, och likaså var marcus mobil.. antog då att de var på sjukhuset. Efter en stund, precis när jag gått ut från skolan ringer mamma.. "morfar är död." kunde inget annat än att gråta, så jag gick hem där det var helt öde.. & satte mig för att vänta på att mamma o de skulle komma hem.
Sen tillbringades resten av dagen nere hos mormor, min stackars lilla mormor. hur kommer de gå för henne nu när hon är helt själv? hon har ju alltid haft morfar att ta hand om. I lördags firade de 62 års bröllopsdag, fatta 62år? de är ju iprincip hela livet. & lilla söta mofar som var så ledsen för han inte hade köpt något till henne då.. men de är ju inte så lätt när man ligger på ett sjukhus och inte kan gå.
Satt och pratade massa om begravning, dödsannons m.m. usch, har aldrig riktigt varit med om att någon såhär nära har dött.

Om 19 dagar skulle han fyllt 93 år den sötningen.
Det konstiga med morfar var att han alltid hade rätt, vad det än gäller. Han hade koll på allt, & då menar jag verkligen allt. Han hade rätt när han sa "Det här är sista gången vi ser varandra" i fredags när jag och marcus var och hälsade på honom.
åh, min lilla gubbe.. kommer bli tomt på jul. den människan hade sån glädje i sig, satt alltid och småskrattade :)

Flitigt så länge krafterna räckte, i arbetets glädje du levde ditt liv. Det fanns för oss alla ett rum i ditt hjärta, för alla utav oss du gjorde ditt allt. Somnade stilla när livslågan släcktes, tacksamt vi önskar dig vila i frid.

Stämmer verkligen in på min lilla morfar, kämpade verkligen in i det sista!
R.I.P mofar, 22/11 -06. ♥