The world i love

att få se dig igår var hemsk. Ögongloberna var helt blå, du var så kall, blek och tanig. När jag stod där var min första tanke; "Jag känner inte dig, du är inte min mormor!" men de var du. Tänk hur mycket en människa kan förändras utseendemässigt på så kort tid, det är hemskt. Jag ångrar att jag gick in i rummet där du låg efter de hade gjort iordning dig, samtidigt som jag inte ångrar mig alls. Hade jag inte gått in hade jag ångrat det för resten av livet.

Nästa torsdag, den 11e dec, är det begravning.. på morfars f(skulle ha varit) 95-årsdag. Kommer bli såå fint. & älsklingen kommer hem. Han är för bra för att vara sann. Han stöttar mig till 100% helatiden. Och han kommer hem för min skull, för att vara med på begravningen. Det är guldvärt, det betyder allt för mig!

Min mormor och morfar var de finaste, snälllaste, underbaraste människorna som någonsin vandrat på denna jord! ♥