Huvudet högt

Måste erkänna att de fortfarande känns riktigt tungt att vara utan sin andra halva, den bästa halvan.. trodde nog att de skulle bli lite lättare med tiden? de har ju ändå snart gått 2 månader, inte ens halva tiden med andra ord. Men fortfarande så slår ensamheten, tystnaden och mörkret till direkt när man öppnar dörren, som en stor fet käftsmäll!
Men de kanske blir lättare när man kommer över halva tiden? de spörs!
Har iallafall lovat mig själv att inte tänka förmycket på de, bara leva på som vanligt och göra allt som vanligt.. man kan ju inte sluta leva! jag har mina mål och drömmar, de ska jag nå.





Kollar på ullared som jag spelade in förut. är han inte bra go åke? liiite speciell familj dock, men ack så sköna! haha. vilka stjärnor de finns ändå!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0